transition: STP (Stand to pee)

Jag tänkte länge att jag inte skulle skaffa någon STP. Vad det lider kommer jag att ha de fysiska förutsättningarna för att klara detta utan hjälpmedel. Dessutom verkar det meckigt och smått ohygieniskt. Det tycker jag fortfarande, men det är också besvärande att kissa hukandes utomhus. Så jag skaffade en enkel billig STP för 40 :- för att testa vad jag tycker om det hela.

Själva manicken riktar sig till kvinnor på resande fot, skulle jag tro. Den är mycket enkel att använda. Det svåra var att få kroppen att lära om. Att kissa stående var inte helt lätt att lära sig. Musklerna ville inte släppa till, som om de vore rädda att göra på sig. Efter en dag med extra mycket vattenintag och intensivträning så gick det enkelt. Men det är fortfarande meckigt att hantera STP:n och dessutom svårt att helt tömma blåsan. Kanske är detta också en övningssak?

Själva STP:n är gjord i vit hårdplast och den består av en bredare "uppsamlingsskål" som övergår och blir smalare ut mot toppen. Det knepiga är att det inte är ett slutet rör, utan mer som ett öppet "dike". Ibland kan man tro att det ska svämma över kanten. Den är rätt lång, vilket behövs eftersom den måste in rätt långt bak och man vill avgjort hålla brallorna torra. Men storleken och bredden på denna gör att det är svårt att förvara den på ett smidigt ställe. I brallan är uteslutet. Möjligen skulle det funka i en stor benficka. Frågan är hur pass användarvänlig denna är i skog och mark utan möjlighet till rengöring efter varje slagen båge?
Hur som helst har jag ju lärt mig att kissa stående :)

betyg i nytt namn

Jag fick upp ögonen för en utbildning som jag ska söka till. Det fick mig att ta tag i namnbyte på betyg, och de jag varit i kontakt med har varit mycket tillmötesgående.

När det gäller gymnasiebetyg så sparar skolan dem i sina register under ett antal år. Om man ändrar sina uppgifter inom loppet av denna tid, verkar det enkelt för skolan att utfärda nya betyg. Huvudsaken verkar vara att de ändrade uppgifterna finns med i folkbokföringen. I mitt fall är betygen arkiverade på Stadsarkivet och därifrån kan man endast få utdrag. Stadsarkivet kan alltså inte ändra på några uppgifter. Jag hade tur och den nya rektorn på min gamla gymnasieskola ska med mitt gamla betyg med felaktigt namn som förlaga utfärda ett nytt betyg. Han sa att det gick att ordna i och med att jag hade samma personnummer. Hur det är när man dessutom bytt personnumer vet jag inte. Det får väl bli en senare fråga, misstänker jag.

När det gällde Stockholms universitet gjordes förändringen i Ladok när jag fortfarande pratade i telefon med tjänstemannen. Snabbt och effektivt ordnat!

Lysande :)

utredning: RR beviljade fastställande av könstillhörighet

Efter lite trixande kunde jag åka barnlös till Stockholm. Jag hade till och med lite tid att gå på stan, vilket jag rätt avslappnat gjorde. Följden blev att jag kom fram till Socialstyrelsen precis i tid efter att nästan ha sprungit genom Rålambshovsparken...

Jag kliver fram till receptionen och anmäler att jag ska träffa Rättsliga Rådet. Jaha, säger tjänstemannen och lyfter telefonluren och anmäler att "personen är här nu". Jag skrattar till... Personen? Är det Socialstyrelsens nya könsneutrala tilltalspolicy? Det vore ju ett steg i rätt riktning! Eller gäller det bara oss transsexuella? Nåja, jag blir visad hur jag ska ta mig till rätt hus och hämtas upp av en annan tjänsteman med orden "Är det "Efternamn"?" Har aldrig inom loppet av en minut blivit omtalad och tilltalad på detta sätt. Jag blir hur som helst visad in i det lilla väntrummet.

I väntrummet hälsar jag på en kille och strax kommer ytterligare en kille. Inledningsvis får vi en och en prata med den läkare som föredrar vårt ärende. Han ställer några kompletterande frågor, men förmodligen är det bara för formens skull. Varför tror jag då det? Ja, jag passade på att läsa igenom min journalkopia innan jag åkte iväg till RR. De frågor jag fick finns besvarade i journalen. Men visst, det var ju trevligt att få småprata lite. Läkaren uppgav också att detta bara var det formella beslutet. Det informella hade ju redan fattats av mina utredande läkare.

Jag kliver ut i väntrummet igen och småpratar lite med de andra killarna. Den ena är jättenervös för att RR ska säga nej. Vi andra är rätt lugna. Jag hade känt mig nervös precis när tåget började rulla mot Stockholm, men det släppte rätt snart. Tiden går snabbt och plötsligt blir vi inkallade en efter en till RR. Innan vi kommer in till RR har läkaren föredragit ärendet. Sedan hämtar han in den det berör och RR har möjlighet att ställa några frågor. Man får kliva ut när RR tar sitt beslut. Sedan kallas man åter in och delges beslutet muntligen.

Jag hämtades av läkaren och följde med in i sammanträdesrummet. Vid ett långsmalt bord satt nämndens ledamöter längs med ena hörnet och ordföranden i mitten på ena kortsidan. På den andra kortsidan satt jag och läkaren. Mitt intryck av nämnden stämde väl in med den traditionella bilden av hur dessa tjänstemän med maktpositioner ser ut. Kontorsklädsel, tystlåtna, medelålders och vita. Jag hälsade "hej" när jag kom in, men till min förvåning så var det bara ordföranden som presenterade sig. De övriga förblev anonyma tjänsteutövare och ingen av dem kom att yttra sig under den tid jag var närvarande.

Ordföranden presenterade sig, som sagt, och tillstod att det var bra att träffa den det gällde personligen. Som jag minns det fick jag några frågor som jag inte riktigt hade förväntat mig. De handlade om min utbildning. Såhär i efterhand tänker jag att det kanske var bra att fråga på detta sätt, eftersom det fäste blicken på framtiden och att jag har stöd i processen. Ungefärligt så föll orden något i stil med:

- Jaha, du går en utbildning alltså, säger ordföranden. När är du klar med den?
- Om tre terminer ungefär, svarar jag.
- Vad blir du då?
- Doktor?.. (Jag slår lite frågande och förvånad ut med händerna och det blir tyst. Så jag fortsätter.) Ja, så då blir jag väl universitetslärare.
- Det är det du siktar på, undrar ordföranden.
- Ja, det är det väl.
- Hur är ditt stöd av anhöriga, byter ordföranden spår.
- Ja, alla från vänner och familj till kollegor har tagit det bra. Jag har ett gott stöd.
- Så dina kollegor vet om det?
- Ja, det tog det bra. De ändrade namn direkt och så. Jag har bara goda erfarenheter.

Här vänder sig ordföranden till de övriga medlemmarna av RR och undrar om någon vill ställa en fråga till mig. Eftersom ingen har en sådan önskan, ber ordföranden mig att vänta utanför under deras överläggningar.

Jag hinner knappt komma in i väntrummet och växla några ord med de andra killarna innan jag hämtas tillbaka av läkaren.

- Ja, det är ok. Det var inga tveksamheter, säger ordföranden.
- Nej, jag misstänkte det, svarade jag och tackade för mig.

Det var det hela. Klart på en timme. Nu är det över.
Så djälva skönt!

utredning: Rättsliga Rådet kallar

Jag är kallad till Socialstyrelsens Rättsliga råd den 9 juni. Föredragande i mitt ärende kallar till personligt samtal. Det inleder det hela. Sen förmodar jag att rådet sammanträder och jag får möjlighet att yttra mig. Därefter kan det bli en paus och sedan kallas jag in för att delges rådets beslut.

Efter vad andra har berättat så kan hela processen ta bortåt tre timmar. En vänlig själ har lagt ut bilder från sitt eget möte, så jag har sett det lilla väntrummet med en kaffemaskin. Någon berättade att det fanns fika uppdukat i ett annat rum, men det råder delade meningar om det var personalmat eller inte... Hm, hur som så kommer jag att ha med matsäck. Lyxiga mackor och något gott att dricka till.

Eftersom jag är föräldraledig så kommer mitt barn att vara med. När jag ringde för att bekräfta att jag kommer att närvara vid mötet frågade jag även om man kan ha med sig barnvagn i deras lokaler. Jag fick ett jakande och delvis förtjust svar. Det kunde vara roligt att ha små barn i lokalerna, för det hade tjänstemannen inte varit med om tidigare. Frågan är hur kul dottern kommer att ha det under dessa timmar med en nervös far. Förmodligen ber jag dem att ringa mig när jag ska in igen, så kan dottern och jag vara utomhus - om vädret inbjuder till det.

Efteråt blir det till att fira med en bit mat och en eller annan öl! Egentligen har jag ju lust att festa till det ordentligt på nåt hbt-ställe - men vad kan Stockholm ha att erbjuda på en tisdag? Det var ett tag sen jag deltog i den nöjesvärlden...

behandling: 7 v efter mastektomin

En kort sista rapport från bröstkorgsfronten. Sedan några veckor kan jag springa utan att det gör ont i bröstet vid stegisättning. Hårdheten och svullnaden har gått ner ytterligare. Jag kan relativt obesvärat hugga ved. Det stramar fortfarande lite när jag tar ut armrörelserna. Det ömmar vid tryck mot bröstvårtorna. Det är nog fortfarande för tidigt att säga hur resultatet blir, men en korrigering lär det bli. Särskilt på höger sida där det bullar ut lite längs med sidan. Tejpen börjar nu klia när jag svettas, vilket inte är kul. Den ska ju sitta i ett tag till. Ärret har planats ut en del och rynkigheten har nog minskat pyttelite till. Sammanfattningsvis så ser det helt ok ut med en löst sittande tröja. Men tajt klädsel visar upp något inte helt manligt och bar överkropp inför främlingar är inget jag siktar in mig på ännu.


När det gäller läkningen så går den långsamt när det gäller de vätskande ställena på vänster sida. Det ser ut som att lite stygnrester är på väg ut. Kanske blir det bättre med sårigheten efter de har krupit ut? Stygnen hänger kvar runt bröstvårtorna men på höger sida börjar de till min glädje att släppa.

Jag har ingen känsel i bröstvårtorna och trots det drar de ihop sig när jag petar på dem. Ha ha... känns mysko. Annars känns det fortfarande som om bröstet sover men känseln verkar ha ökat lite. Det är dock fråga om en liten gradskillnad.

Dessa noggranna inspektioner av bröstkorgen har gjort mig uppmärksam på alla de små mörknande hår som sprider ut sig på bröstkorgen. Man börjar växa till sig :P

utredning: ansökan om fastställande av könstillhörighet i vissa fall

Idag har jag undertecknat ansökan om fastställande av könstillhörighet i vissa fall. Ansökningsblanketten och ett personbevis är alltså på väg till min utredare som i sin tur ska bifoga läkarutlåtandet och skicka handlingarna till Socialstyrelsens Rättsliga Råd.

Jahopp...Det känns inte så mycket, mer än lite overkligt. Att jag fyllt i en handling är ju inte så påtagligt. Och som vanligt i denna utredningsprocess så händer det inte särskilt mycket av att man uppfyller alla delmål. På sikt ser man förändringar av testot, visst gör man det. Och det är såklart härligt. Jag gillar till och med att håret tunnas ut och mina begynnande vikar i hårfästet :)

Men oftast är delmålen i utredningsproceduren (ännu) ett möte eller en remiss eller en ansökan. Dessa resulterar inte i någon omedelbar förändring som jag kan uppleva i nuet.

"Yes, nu har remissen gått iväg till endokrinologen. Ok, nu ska jag vänta på att få komma dit."

"Hurra, nu har jag träffat endokrinologen. Som skickar remissvar till utredaren som i sin tur ska bestämma när jag får börja med testo. Dvs väntan igen..."

"Ja, nu har jag träffat utredaren för sista gången. Ok, nu ska jag bara vänta på att få läsa läkarutlåtandet som ska till RR."

"Wow, idag har jag undertecknat ansökan till RR. Fan vad coolt! Ok, nu ska jag bara vänta på kallesle till RR..."

Nej, tacka vet jag mastektomin. Där snackar vi synbara och helt klart kännbara (sic!) resultat.

utredning: utkast till ansökan till RR

Innan påsk fick jag ett utkast på det läkarutlåtandet min utredare ska bifoga till min ansökan till RR. Utlåtandet avslutas med
"... tillstyrker därför pats önskemål om könsbyte."

Jag kommenterar att jag inte är bekväm med den termen. Det är, enligt min åsikt, rätt klumpigt att använda "könsbyte" när man jobbar professionellt på en ts-mottagning. Och det är inte överdrivet hänsynsfullt eller vänligt att skriva "pat" om någon heller. Men just "pat" får kanske betraktas som en struntsak i sammanhanget?

Jag har i övrigt inget att anmärka på läkarutlåtandet. Intressant att se vad som tas med och vad som tydligen inte är av särskild vikt. Det känns bra att veta vad RR får läsa om mig. Inför byte av utredningsteam läste jag min journal och det var med blandade känslor. Jag har inte begärt ut de senaste journalkopiorna nu och jag tror nog inte att jag gör det heller. Det kan knappast ha tillkommit så mycket info i detta sena skede av utredningen. Men, som sagt, det känns rätt bra att få tillgång till det utlåtande och större delen av den journal som bildar underlag för RRs beslut.

Nu har jag skickat iväg ett personbevis till utredaren och ska höra av mig kommande vecka för att se om ansökan skickats till Rättsliga Rådet.

Långsamt ett pinnhål närmare...

behandling: 5 v efter mastektomin

Det blev en påsktur med kanonväder! Fyra dagar och fyra mil och vatten drucket från fyra sjöar/kallkällor i de mörka skogarna härikring. Jag är lite orrspel, några tranor, en fästing och en massa friluft rikare (och en del gaser...). Enda gången jag kände av mastektomin var när jag högg ved. Jag kunde inte ta ut rörelsen över huvudet pga att det stramar över bröstet. Men annars fortsätter jag att läkas och tejpningen verkar göra sitt eftersom ärret har planats ut en aning. Huden verkar anpassa sig då rynkorna är mindre. Men det är fortfarande inte vackert. En viss hårdhet och svullnad finns kvar i nedre delen av bröstet på båda sidor.

Jag märkte att det är fler ställen som inte riktigt läkta längs med ärrlinjerna. På fyra-fem ställen vätskar det sig. Det är inte särskilt mycket och det är vare sig svullet eller rött. Enda gången det märks att det inte är läkt är vid tejpbyte, då det är lite var på tejpen.

Jag har några stygn kvar i ärrlinjerna och runt bröstvårtorna sitter de flesta kvar. Hm, undrar hur länge de ska hänga med. När jag pratade med Hand- och plastikkirurgen för någon vecka sen sa sköterskan att de skulle absolut sitta tills de försvann av sig själva. Ok, jag ger mig till tåls. Men det sticker faktiskt ut något som ser ut som nylontråd och jag har svårt att tro att kroppen kan absorbera den? Jag kan ju ha fel... men om den där fiskelinan sitter kvar någon längre tid tänker jag se till att få bort den ;)

När det gäller känseln så är bröstet inte lika känsligt för lätt beröring längre. Nu svider det inte av kläder som går emot huden. En lättare tryck känns helt ok, men känseln är fortfarande nedsatt i hela om rådet. Huden intill ärret (och själva ärret såklart) samt bröstvårtorna är helt utan känsel.

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag ser en viss förbättring i bröstkorgens utseende. Jag börjar se mer optimistiskt på hur resultatet blir efter tre månader.

behandling: 4 v efter mastektomin

Jag är pigg och återställd. Huden stramar och på ett ställe är det inte riktigt läkt utan vätskar sig lite. Där testar jag att lufta nu för att få det att läka. Tejpar resten av ärret. Det stramar när jag rör armarna som sagt, trots att det finns mycket rynkor pga överbliven hud. Svullnaden är nog nästan helt borta, tyvärr. För i mina ögon är det lite för mycket rundning kvar för att jag ska va helt nöjd. Så en revision är kanske att vänta, om jag får välja.

Hela området är ömt och dotterns små bensparkar vid blöjbyten känns som stora hästsparkar i bröstet :( Lätt beröring resulterar fortfarande i smärta men själva ärret är i princip okänsligt. Stygnen sitter tappert kvar kring bröstvårorna men i övrigt verkar de ha försvunnit. Ett stygn som kom upp mitt i ena bröstvårtan drog jag helt enkelt ut när jag skulle tetsa hur hårt den satt. Inte alls hårt, tydligen...

Angående känsel. Ibland känns det som om jag har fantomkänsel eller liknande. Det känns som om det kittlar till i bröstvårtan men så märker jag att jag kliar på ett ställe på ärrkanten. ha ha.. mysko...

Jag har fått en del kommentarer som går ut på att jag ser musklig ut på överkroppen. he he. Det känns så klart fantastiskt roligt. Det är ju mest fett som ligger över tunna muskler, i ärlighetens namn. Nu ska jag börja träna på nytt och jag ser fram emot resultaten. När vi flyttat till en lägenhet med tomt (ja, den sluge räknar ut att det rör sig om ett *rodnar* ... radhus) ska jag söka reda på ett nytt gym. Det ser jag fram emot. Träning och att testa på herrarnas omklädningsrum...

Det jag ser fram emot just nu är påskturen. Imorrn bär det av på en barmarkstur. Några etapper på södra delen av Sörmlandsleden ska avverkas. En rundtur på östkusten kring Nävsjön och ner mot kusten söder om Oxelesund. Uteliv fredag till måndag och vädret verkar bli fint. Livet är bra härligt!

fundering: RLE

Nu har jag genomgått mitt Real Life Experience (RLE) och väntar som bäst på att ansökan till Socialstyrelsens Rättsliga Råd (RR) ska inlämnas. Så, vad kan jag säga om detta år?

Livet i sig har inneburit stora förändringar och några av de bästa händelser jag varit med om hitintills. Jag tänker här på mitt första barn som föddes i maj 2008. Att vara förälder har tagit fokus från RLE och transitionen. Jag har inte haft tid, möjlighet eller energi att enbart grotta ner mig i transitionen. Min bedömning är att det varit hälsosamt för mig. Man kan även se det som att transitionen har integrerats i heteronormativitetens högborg, så att säga. Jag, min flickvän och bebis uppfattas numera slentrianmässigt som en liten heterokärnfamilj. Fördelarna med detta är att det är enkelt att ses som och glida in i en papparoll. Nackdelarna... går jag inte in på. Men mina fördomar mot heteron är i alla fall mindre.

Jag har fokuserat på mitt friluftsintresse och gjort en del både små och större vandringar. Min iver att ta med familjen ut ledde till en längdskidsemester i februari. Dottern i pulka och sambon och bästa vännen på laggar brevid. Jag har en värre friluftsnisse till bror. Vår kontakt har tätnat i och med att vi gör en del utfärder ihop.

Jobbmässigt har jag nått halvvägs i doktorerandet och kan numera se en slutpunkt längre fram. Jag stod i valet och kvalet om jag skulle fortsätta forskarutbildningen när livet vändes upp och ned i samband med min ts-insikt. Även om jag beslutade mig för att fullfölja och bli filosofie doktor, så tvekar jag fortfarande inför framtiden. Oavsett vad jag arbetar med framöver, är det bra att omvärdera sina mål. Tidigare kunde jag inte planera framåt, utan gled med i de händelser jag liksom drogs in i. Numera har jag en tydligare riktning och är avgjort mer grundad i mig själv.

Så, RLE specifikt då. Jag ser det som att olika saker varit viktiga eller tongivande under året. Dels det som hänt i utredningen, i min behandling, i transitionen och livet i övrigt som jag skissat ovan. Alla dessa bitar är såklart sammanvävda, men jag vill försöka dra ut trådarna för att särskåda dem lite.

Utredning
Jag upplever min utredning som en alldeles ordinär historia. Saker skedde i princip enligt de riktlinjer för ts-vård som finns. Så utredningen i sig har jag inget ont att säga om. Däremot är jag ingen anhängare av de riktlinjer som finns. De är alldeles för stelbenta och processen görs onödigt lång. Men det ska jag inte fördjupa mig i nu. Krångel som uppstått i utredningen har att göra med dålig kommunikation mellan landsting, olika vårdinstanser osv. Exempel på saker som gett förtroende för ts-teamen: utredare 1 berättade om att andra patienter skrivit sig i Skåne när deras hemlandsting inte remitterat till ts-vård. När jag flyttade till en annan vårdregion skedde bytet till utredare 2 mycket snabbt och effektivt. Utredningsteam 1 verkade ha god hbt-kunskap. Team 2 hade (o)viss hbt-kompetens.

Behandling
Även när det gäller behandlingen så är det krångel som uppstått relaterat till kommunikationsbrister mellan vårdinstanser och inget särskilt för ts-vård. Särsklilt problematiskt har det varit att få vård på en privat vårdcentral. Enligt min uppfattning fick jag genomgå mastektomi alldeles för sent. Min transition hade underlättats och min hälsa hade stärkts av att operationen skett tidigt i utredningen. För mig har det varit svårt att få styr på hormonbehandlingen. Den nuvarande läkaren är duktig och noggrann, men lite försiktig. (Och glömsk. Trots ihärdiga påpekanden om att jag behöver skriftliga remisser till den privata vårdcentral jag går till, uteblev de.) Jag gillade inte hur jag mådde på Nebido och har återgått till testogel. När jag upplever att smetandet med gel är för jobbigt testar jag väl Nebidosprutor igen... Och om jag ska resa eller göra en långvandring kommer jag avgjort att ta sprutor. Endokrinologen sa att det förekommer att gel-killar tar sprutor i samband med utlandsresor för att slippa den extra resväskan med testo ;)

Transition
Ja, vad kan tänkas ingå i transitionen? Det är liksom allting i ett enda ord, men det som inte riktigt handlar om utredning eller testo och operationer. Viktigt för mig har varit andra ts-killar och att kunna ta del av deras erfarenheter och tankar. Innan jag flyttade umgicks jag med ett gäng ts-killar i Skåne. Det var viktigt att träffa dom och bara vara eller snacka erfarenheter av transitionen. Nu saknar jag ett sådant sammanhang. Mycket. Ok, jag hänger lite på nätet i svenska ts-forum, men det är ju inte samma sak...

En annan sida är den mentala eller psykologiska biten. Att förlika sig med att utveckla sitt jag i relation till sin historia, sin familj, vänner, kollegor och framtida vänner, men även samhället i stort. Till en början var det svårt att släppa identiteten som flata. Och ja, jag känner fortfarande sorg över att inte va flata längre. Fast i dessa queera och könsöverskridande sammanhang kan man ju va transmansflata ;) Samtidigt finns det en glädje i att va man och att se hur kroppen utvecklas. Jag känner viss oro i möten med nya människor eftersom jag inte riktigt vet hur jag är som man. Nu testar jag mig fram och tar det med ro.

Jag tror att förr så kom ideologin och min politiska övertygelse i första hand. De fina orden blev mer än något som vägledde mig, de blev jag. Ideologi som substitut för personen. Kanske levde jag genom dem för att jag inte hade hittat mig själv ännu. Numera är det som att jag grundar saker i mig själv och därifrån skapar mina politiska och värdemässiga ställningstaganden. Det känns lugnare och jag har lättare att förstå och värdesätta olikheter där jag förr försökte förändra. Förr var det mest feministisk kamp och ilska, nu är det mer feministisk glädje. Visst försöker jag göra skillnad, men inte genom fruktlösa försök att förändra allt bara för att... Förändring är ju något som sker i samförstånd, inte i kamp eller med tvång.

Transitionen har till stora delar inneburit ett återvändande till min barndom och de drömmar jag hade då. Jag har försökt tolka om mitt liv och återupptäcka mina intressen, utveckla nya och skala bort pk-trams och andra ideologirester. Ett praktiskt inslag i detta är att jag återvänt till min hemstad, som jag nu återerövrar.

Vad jag tror transitionen kommer att innebära framöver...
Ja, jag kommer väl sakta glida in i mansvärlden - oavsett om jag aktar mig för det eller ej. Jag tror att jag är trött på att leva på tvärs, mot och "bortom" normer. Mitt förhållningssätt har inte förändrats så mycket i sak. Jag intar fortfarande någon slags queer position. Men första är jag, sen har jag mina övertygelser. I praktiken tror jag det betyder lugn, och tex att jag inte outar mig bara för att göra en poäng. Behovet att käfta emot i tid och otid har stillat sig.

Till slut kommer ordet transition inte vara giltigt i mitt liv. Jag kommer förhoppningsvis sluta tänka i dom banorna och om några år är jag inte ens transman i mitt huvud, bara JAG.